Så nu var man vaccinerad mot svininfluensan, från början hade jag inte tänkt att vaccinera mig, jag hade faktiskt tänkt att vaccinera mig när jag kom till vårdcentralen med mina barn. Men jag såg min äldsta tveka, jag kunde inte vägra, jag var tvungen att visa att det här inte var något farligt.. För det är ju det föräldrar gör, visar dom att det är ok. Något jag önskar att någon hade visat mig när jag var liten.. Det är ok att må dåligt, det är ok att ha problem, det är ok att säga nej.. Jag undrar någon hade sagt till mig hur mitt liv skulle se ut idag.

Ibland kan man inte låta bli att tänka tillbaka, på det förflutna.. Nu har man ju sett New Moon och den var helt ok, fast böckerna är helt klart bäst. Jag ser på min lillasyster som är 16 och ser vad hon har för intressen och vad hon har för idoler och kan inte låta bli att tänka att det är så jag hade velat vara, glad, nöjd och ha någon att se upp till. Jag avundas henne ibland att hon vet vad hon vill, hon vet var hon har sig själv och har modet att stå upp för det och säga nej.. Jag beundrar hennes styrka, för jag hade velat haft det modet och den styrkan...

Så arg, jag var så arg, på allt och alla. Men mest mig själv, för då förstod jag inte var det kom ifrån men vad jag inte hade gett för någon att bara ruska om en och säga att nu är det nog, det är inte ok, det räcker nu och att det kommer bli bra för vi finns här för dig alltid. Något som jag vill att mina barn alltid ska veta om, jag finns där för dom alltid, hur gamla de än blir ställer jag upp..

Jag vill verkligen inte att de ska känna de jag känt, sett det jag sett, hört det jag hört, bete sig som jag har betett mig, jag förväntar mig inte änglar, jag förväntar mig inte värstingar, men jag förväntar mig tonåringar som kan se mig i ögonen och prata med mig, kanske inte om allt men ändå veta att de kan prata med mig..

Nu är det bara att se framåt, barn kanske var det minsta jag väntade mig men det var verkligen det bästa som hänt mig. Som sagt finns det alltid bra dagar och dåliga men jag skulle inte ha det på något annat sätt. Och nu när giftemålet står vid dörren har jag ännu mer att se fram emot. Det här kanske låter patetiskt men det är ju han som håller ihop hela den här båten, för med osäkerhet kommer krångel och tvivel på kärlek och bekräftelse och han ger mig det alltid. Vi har såklart våra upp och ner dagar som alla andra. Men han får mig att se framåt något jag aldrig velat göra innan, han får mig att må bra något som inte var vanligt för mig förut, han älskar mig ovillkorligt och jag kan lita på honom, det har nog varit svårast men på de här åren har han inte svikit mig en enda gång. Det beror nog inte bara på barnen, det beror nog på oss, vi må vara unga men vi är rätt för varandra, vi gör varandra hela genom att bara finnas till. Han är min morgondag och mitt allt, och mitt hjärta kommer aldrig tillhöra någon annan. Detta är mitt löfte..

XoXo/ Pippi