Igår fick mitt inlägg och låta som att han var på dödsbädden. För mig kändes det kanske lite så, och det var inte meningen att skrämma upp någon, även om det var jag som skrämdes upp mest. Idag var jag och hälsade på honom och han såg bättre ut, åt mat och kollade på tv, även om jag fick hjälpa honom med maten så verkade han må bättre. Och det sa han själv, fastän hans tal fortfarande lite ur funktion för tillfället. Men vi hoppas på att se nya tag för dag som går nu.

Det kan inte vara lätt för honom och låta andra ta hand om honom. Speciellt inte hans egna barn. Men vi älskar ju honom och vill finnas där så han får helt enkelt stå ut med det!

Ringde och bokade tid hos en läkare på vårdcentralen som jag hoppas kan ge mig en remiss till en någon jag kan prata, tydligen måste man gå igenom läkare nu förtiden om man ska prata med någon. Men men, jag är glad att jag tog modet till mig och ringde för jag kände att det var dags. Även om jag inte vill annat än att må bra och kunna klara mig själv så klarar jag inte av att hantera allt själv heller längre. Jag behöver mer än andras ord om att allt ska bli bra, med pappa blir det nog bra men jag mår fortfarande inte bra och jag märker det själv. För mina barn och min man så behöver jag nog prata med någon annan om allt. Någon utomstående.

Det var väldigt trevligt att träffa systeryster idag igen och prata, känns som man missar varandras liv hela tiden. Vi stod så nära varandra som barn och idag kändes som vi fick kontakt igen. Väldigt glad för detta!

Sen vill jag passa på att säga till min man att jag älskar honom väldigt mycket och är otroligt glad för att ha honom i mitt liv, du har varit ett sånt himla bra stöd den här veckan när minstingen varit sjuk och tagit hand om barnen när jag varit och hälsat på pappa på sjukhuset, tack för du finns, hade inte klarat det här utan dig.

Annars så känner jag mig helt slut, det har varit en lång vecka och ska nu gå och lägga mig. Imorgon ska mannen bort och jobba lite och jag ska umgås hela dagen med mina fina barn som jag inte har sett så mycket av den här veckan, imorgon ska det tas igen, myyys och skooj hela dagen!!!

XoXo/ Pippi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Cancer, det första som kommer i tankarna när någon smärta dyker upp i kroppen som man inte känner igen. Orden maler genom huvudet, upprepar sig om och om igen för att kunna gräva en grop av ängslan och ångest hos mig. "Sluta nu, det är bara lite magk...

Vad är det för fel på mig, kan jag inte bara vara glad och positiv. Det är som det kommer såna där upp dagar där man tror man kan kan klara allt, det är väl inte så svårt och sen kommer såna här dagar. Såna här dagar man bara vill gräva ner sig. Gömm...

Vad ska man skriva då, jag har inte vart här på ett tag. Tror jag la ner skrivandet ett tag men nu kommer en sån där period som man bara känner för att bli en struts och stoppa ner huvudet i sanden och hoppas allt har löst sig när man tittar upp igen...

Jag vet, det här är inte min skrivblogg men jag känner att jag vill skriva om något jag känner till, det här känner jag till, det här är något verkligt..   En familj kan bestå av många personer, en nära vän, farmor-farfar, mormor-morfar, syskon o...

Det här är till dig älskade pappa, förlåt att jag har undvikit, förlåt att jag trodde allt var bra. Tänk vad fel jag hade, jag hatar att vara den person som börjar bry sig när du är sjuk för det vill jag inte vara, jag vill inte vara den personen. Me...