Vad ska man skriva då, jag har inte vart här på ett tag. Tror jag la ner skrivandet ett tag men nu kommer en sån där period som man bara känner för att bli en struts och stoppa ner huvudet i sanden och hoppas allt har löst sig när man tittar upp igen.

Inte för jag vill bry mig annars, för nu har det varit bra eller bra och bra. Han kommer ju aldrig bli bra men man behövde inte oroa sig, man har inte behövt det på ett tag. Men ändå kan man inte hjälpa att hjärtat börjar dunka fortare när man inte känner igen ett nr eller någon har lämnat ett röstmeddelande. Som idag, tro mig det har varit värre med honom.

Men ändå, det tar något fruktansvärt på en fast man inte vill det. Man vill ju inte må såhär. Man vill ju må bra, för hans skull...

Älskade pappa, hatar att se att du inte mår bra.. Älskar dig..