Det sägs att man inte kan uppskatta det man har för man har förlorat det, det är så det känns idag, jag har inte förlorat men jag är på god väg. När du sa att det kändes mer som vi var vänner nu så trodde inte jag att jag skulle reagera som jag gjorde, ja du var där, du vet. Du ville inte att jag skulle vara ledsen men det blev jag, det är jag. Känns som jag har en stor sten i magen, idag var en sån dag jag inte ville släppa taget, jag ville inte att du skulle gå, för då kanske du inte skulle komma tillbaka.

Jag blev rädd, jag är rädd, för att förlora dig. Du kanske inte tror det men din blick, dina ord, slog mig i ansiktet och ömmar fortfarande. För hela tiden har det varit jag, jag som alltid har strulat till det för oss, jag som alltid ska krångla. För det är sån jag är.. Jag hatar det, för jag inser inte konsekvenserna av mitt beteende. Jag ångrar inte det jag skrev för det är sant. det har varit dåligt, väldigt dåligt. Och jag har inte orkat engagera mig, jag slutade engagera mig ända sen jag sa ja. För livet kommer ivägen, barn, jobb, allt.

Men idag var det du som hade fått nog, idag var det du som för första gången sa som det var, att du inte orkade längre. Jag har väntat länge men när det väl kom till det här så blev jag helt stum, jag trodde det var det här jag ville höra. Höra vad jag kände, få bekräftelse på vad mina tankar, mina känslor. Det chockade mig att så var inte fallet, det var inte alls det här jag ville. Jag vill ha dig och jag vet, jag ändrar mig som jag byter underkläder ungefär. Men jag vill ha det bättre, det vill jag. Och jag tror att du vill det också, åtminstonde hoppas jag det. Men jag tror du har mycket i huvudet nu och jag har inte funnits där, snarare tvärtom, kanske t.o.m gjort det jobbigare för dig.

Jag har varit självisk och jag är ledsen, ledsen för allt du behövt utstå, för jag vet att jag inte kan vara snäll ibland. Jag vet att jag kan såra om jag vill det. Men det är inte lätt för mig heller, när du aldrig är här, när jag aldrig ser dig. När jobbet är för mycket, när barnen är för mycket behöver jag stöd också.

Och nu tänker jag varför du inte ville trösta mig, varför du inte ville se mina tårar, ifall det blev för mycket för dig. Ifall det inte var det du hade väntat dig. För det är svårt också, vi fick fem minuters till att prata om något som borde ha pratats om förlängesen. Men vi har inte tid och här är vi och vad är vi. Vad vill du att vi ska vara. Jag vet att vi kan, vi är mer än vänner. Vi har mer än det i oss. Vi måste bara släppa fram och våga satsa. Speciellt jag..

Så vad händer nu, för jag gillar inte den här känslan av tomhet hos dig, jag vet att du kanske har fått nog men jag kommer ha humörsvängningar för jag är en sån person, jag kommer vara arg, kanske för struntsaker men jag är också en glad person och du vill inte missa det, den är guld värd ;)

Vi behöver jobba på det här, vi behöver kämpa, jag behöver kämpa, inte för barnen, inte för dig, utan för oss, för vi förtjänar att vara lyckliga, tillsammans.. Om det är det du vill.

Du ska få se, du kanske tror mig, men du ska få bevis, bevis på att min kärlek till dig är äkta och inte bara något att leka med. Vi kanske gifte oss för fel orsaker men nu är vi gifta och tänker stå för det. Som jag gjorde från början, när jag stod för att ha vårat barn med dig fastän vi bara hade varit ihop en månad.

Det har gått fem år snart och vi är fortfarande tillsammans och gifta. Folk tycker det är starkt av oss att ha kunnat hålla ihop, att kunna lyckas med det både som unga och med barn.

Så tyck vad du vill, känn vad du vill, nu har du fått mitt svar. Jag väntar på dig här när du kommer hem, jag kommer vänta här alla kvällar efter dig, jag kommer stå vid din sida. Du ska få se, och jag lovar dig, det kommer vara sevärt.

Evig kärlek, glöm inte det, älskar dig/ Din (mycket stolta) Fru

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Cancer, det första som kommer i tankarna när någon smärta dyker upp i kroppen som man inte känner igen. Orden maler genom huvudet, upprepar sig om och om igen för att kunna gräva en grop av ängslan och ångest hos mig. "Sluta nu, det är bara lite magk...

Vad är det för fel på mig, kan jag inte bara vara glad och positiv. Det är som det kommer såna där upp dagar där man tror man kan kan klara allt, det är väl inte så svårt och sen kommer såna här dagar. Såna här dagar man bara vill gräva ner sig. Gömm...

Vad ska man skriva då, jag har inte vart här på ett tag. Tror jag la ner skrivandet ett tag men nu kommer en sån där period som man bara känner för att bli en struts och stoppa ner huvudet i sanden och hoppas allt har löst sig när man tittar upp igen...

Jag vet, det här är inte min skrivblogg men jag känner att jag vill skriva om något jag känner till, det här känner jag till, det här är något verkligt..   En familj kan bestå av många personer, en nära vän, farmor-farfar, mormor-morfar, syskon o...

Igår fick mitt inlägg och låta som att han var på dödsbädden. För mig kändes det kanske lite så, och det var inte meningen att skrämma upp någon, även om det var jag som skrämdes upp mest. Idag var jag och hälsade på honom och han såg bättre ut, åt m...