Sitter och tänker på min pappa, försöker hålla mig från gråt men tror snart inte det går. Försöker vara stark för hans skull men det är svårt, för han är ju ändå min pappa, min älskade pappa. Att se honom sjuk, inte klara sig själv, ha så jobbigt, han försöker skratta bort det men jag kan se i hans blick, gnistan har försvunnit, glädjen finns inte där längre. Satt igår och tänkte på sista riktiga samtalet jag hade med honom, om hur tråkigt att han tyckte det skulle bli att pensionera sig, att gå hemma. Och så hände hela den här jäkla karusellen, min pappa har en jäkla tumör i huvudet, godartad men den förstör hans liv, han har nästan blivit stum, han går på en massa mediciner och på till råga på allt så ska de skiljas oxå..

Jag blir så arg, ledsen, har ju vetat det ett tag men kan inte släppa det. Och nu har jag fastnat, jag kan inte koncentrera mig, barnen vill leka men jag känner mig så tom, jag vill att allt ska vara som vanligt, jag vill att pappa ska njuta av sin pension och sina barnbarn, jag vill att mamma ska inse att pappa behöver henne och hon inte bara kan gå.

Såg en kortfilm igår om skilda föräldrar och barnens åsikter på detta, en tjej bara grät och försökte få dom att hålla ihop, kunde inte förstå varför de inte tyckte om varandra längre. Jag är ju vuxen, jag förstår ju, men ändå inte, jag vet att allting inte håller förevigt. Men ändå visste jag inte att det skulle drabba mig så hårt. Det känns som hela den värld jag kände och levde i har försvunnit. Om jag inte hade barnen och min man (ja man, nu är vi ju ändå gifta) så hade jag nog gått under. Känner mig för gammal för att känna så här, men jag vet inte hur jag ska känna.. Jag vet bara att om min man hade blivit allvarligt sjuk peppar,peppar, så skulle det sista vara att lämna honom, jag skulle stått vid hans sida sålänge han behövde mig. Kanske lätt att säga nu, men det är så jag känner.. Kanske vet problemet bakom hennes beteende, hon märkte att man kan faktiskt inte fly från sina problem så fort det dyker men hon fortsätter ändå, jag lärde mig förlänge sen att fly gör bara saker värre.. Jag tog tag i mina problem får la bara hoppas att hon gör samma sak en dag.

Jag vet iaf att jag ska inte gå någonstans.. Älskar dig pappa..