Jag är så trött, verkligen inte på humör. Man är på jobbet och längtar hem till sin familj. Och när man kommer hem är det bara kaos, jobbiga utbrott och en pappa som bara duger. Känner mig bortglömd. Känner som det spelar ingen roll om jag är där. Pappa får göra, mamma bort.. Det värker i hjärtat, antagligen är det sånt som är vanligt. Men jag kan inte hjälpa det, för det gör mig så himla ledsen att känna mig utanför.

Och dessutom att inte komma med in i gruppen av den andre föräldern. Jag hör ju inget att mamma duger också, mamma kan också hjälpa. Man jag hör inget, jag får ingen respons. Inte konstigt när pappa bara duger när mamma ändå inte får hjälpa till. Kunde jag lika gärna stannat kvar på jobbet om ändå ingen vill ha mig här.

Är verkligen inte på humör heller, ont i en visdomstand, pms och allmänt pisshumör. Men det spelar väl ingen roll, ingen vill väl ändå känna sig ovälkommen i sin egen familj..