Dagens känsla: tom.. Jag blir så trött, jag vill bara skrika, jag vill bara gråta.. Men allt jag känner är tomhet, en evig spiral av tomhet. Inget av det där kommer hjälpa honom, inget av det där kommer göra honom bättre. Det känns som jag inte vet hur jag ska reagera längre, som att dom här telefon samtalen är inte längre ovanliga. Undrar om man kan få ett samtal att han mår bättre, det vore något, så att man kunde vara glad istället för ledsen.

Så är det du också, tror du verkligen att du ringer får du att verka som att du bryr dig helt plötsligt, du sitter och säger att det är hemskt, hur tror du inte vi känner?! Hur tror du inte vi mår?! Ifall du undrar så mår jag skit, jag mår fysiskt dåligt av allt det här, men jag måste vara stark för att visa för att hon förtjänar att få något stabilt efter allt som hänt. Men kom inte här och tro att du kan plötsligt få någon rätt att bry dig! För du lämnade honom när han behövde dig som mest och då försvann din rätt att lägga dig och bry dig. Du har gjort ett himla bra jobb hittills att hålla dig undan, jag föreslår att du fortsätter med det...

Älskade pappa, jag vet att du förstår vad vi säger, jag vet att du vill mer än du kan och vi förstår. Som du måste förstå att din kropp vill inte längre vad du vill och det är kanske svårt att acceptera, av alla saker vi känner, så kan jag inte sätta mig in hur du måste må. Att vara beroende av andra, att vara beroende av oss. Men du är ingen börda, du är våran pappa och vi älskar dig. Så jag är kluven hur jag ska hjälpa dig utan att ta makten från dig. Jag är kluven för jag är fortfarande din lilla flicka. Det är svårt, men ibland krävs svåra beslut för att hjälpa dig. Även om det kanske är att ta över lite. Jag gör det för din skull, det måste du veta. Jag är vuxen så jag måste ta ett beslut för vad som är bäst för dig. För du kan inte göra det och jag är så ledsen för det. Jag hoppas på ljusa tider, men det har varit väldigt mörkt nu. Hoppas, hoppas på att "just nu" ska försvinna...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Cancer, det första som kommer i tankarna när någon smärta dyker upp i kroppen som man inte känner igen. Orden maler genom huvudet, upprepar sig om och om igen för att kunna gräva en grop av ängslan och ångest hos mig. "Sluta nu, det är bara lite magk...

Vad är det för fel på mig, kan jag inte bara vara glad och positiv. Det är som det kommer såna där upp dagar där man tror man kan kan klara allt, det är väl inte så svårt och sen kommer såna här dagar. Såna här dagar man bara vill gräva ner sig. Gömm...

Vad ska man skriva då, jag har inte vart här på ett tag. Tror jag la ner skrivandet ett tag men nu kommer en sån där period som man bara känner för att bli en struts och stoppa ner huvudet i sanden och hoppas allt har löst sig när man tittar upp igen...

Jag vet, det här är inte min skrivblogg men jag känner att jag vill skriva om något jag känner till, det här känner jag till, det här är något verkligt..   En familj kan bestå av många personer, en nära vän, farmor-farfar, mormor-morfar, syskon o...

Igår fick mitt inlägg och låta som att han var på dödsbädden. För mig kändes det kanske lite så, och det var inte meningen att skrämma upp någon, även om det var jag som skrämdes upp mest. Idag var jag och hälsade på honom och han såg bättre ut, åt m...