För en gångs skull har det faktiskt varit lugnt här, vissa samtal blev ringda men det mest för mig själv. Det har varit så mycket lugnare att ha honom på sjukhus, för då vet man att han har det bra, att han blir omhändertagen. Att han får mat och sina tabletter i tid. För det är något arroganta läkare inte kan inse eller förstå, att det inte är samma sak hemma, att det var tvärtom hemma. Att man ibland inte ens visste om han hade ätit om man kom och hälsade på honom. Att se honom yr och må dåligt, att se honom inte kunna ta hand om sig själv.

Vad fan tror de att vi vill ha ett möte för, för att vi tycker det är roligt! Nä det kan man ju inte säga, vi är oroliga, konstant. För första gången på länge känns det som att man kan andas, att inte hoppa av rädsla när telefonen ringer, för man vet att är i goda händer. Men jag ser mina systrar må så mycket sämre, men nu ser man deras leende lite mer än förut. De verkar kunna andas.

Jag hoppas för deras skull att mötet går bra, för mig är det dags att börja jobba igen så jag kan inte vara med, men det kommer vara svårt att koncentrera sig när man inte hur det kommer bli. Alla läkare vill ju avvakta, men det fattar ju inte att det vi som får ta hand om allt om det händer något. Det är något som jag hoppas dom kan ha på deras samvete om något händer igen..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Cancer, det första som kommer i tankarna när någon smärta dyker upp i kroppen som man inte känner igen. Orden maler genom huvudet, upprepar sig om och om igen för att kunna gräva en grop av ängslan och ångest hos mig. "Sluta nu, det är bara lite magk...

Vad är det för fel på mig, kan jag inte bara vara glad och positiv. Det är som det kommer såna där upp dagar där man tror man kan kan klara allt, det är väl inte så svårt och sen kommer såna här dagar. Såna här dagar man bara vill gräva ner sig. Gömm...

Vad ska man skriva då, jag har inte vart här på ett tag. Tror jag la ner skrivandet ett tag men nu kommer en sån där period som man bara känner för att bli en struts och stoppa ner huvudet i sanden och hoppas allt har löst sig när man tittar upp igen...

Jag vet, det här är inte min skrivblogg men jag känner att jag vill skriva om något jag känner till, det här känner jag till, det här är något verkligt..   En familj kan bestå av många personer, en nära vän, farmor-farfar, mormor-morfar, syskon o...

Igår fick mitt inlägg och låta som att han var på dödsbädden. För mig kändes det kanske lite så, och det var inte meningen att skrämma upp någon, även om det var jag som skrämdes upp mest. Idag var jag och hälsade på honom och han såg bättre ut, åt m...